Hur börjar man?

En fråga från helgen: Men hur börjar man då? Man sitter djupt inne i en dysfunktionell organisation, man har fått nos på några smidiga arbetsmetoder och agila tänkesätt, men kan inte för sitt liv se hur det ska hända där man är. Hur gör man?

När jag kommer in i en organisation gör jag det ofta genom en workshop eller utbildning. Då har man en helt annan möjlighet att stämma av hur landet ligger och vad utmaningarna består. Jag kommer efterfrågad, så någon med makt har redan sett ett behov; jag har erfarenhet av många organisationer och kompetens att hantera dem, så jag har större möjligheter att snabbt hjälpa till; och jag har i och med utbildnings- eller workshopsituationen möjlighet att nå ut med ett paradigm till många på samma gång. Jag är dessutom inte i organisationen utan utanför den.

Men hur gör man om man känner att man sitter fast i skiten?

Det första steget är att hitta fler. Agilitet handlar om smidighet i organisationen, i det som sker mellan folk. Inte i det som händer bara inom dig. Du behöver nå ut till dem som är dig närmast i organisationen, och till dem som du jobbar mest med (är närmast i värdeflödet). Vilka finns som skulle behöva vara "vi" tillsammans med dig?

Det första steget mot ett förtroendefullt samarbete är alltid att man hittar och uttalar ett gemensamt syfte. Socialpsykologin lär oss det, och vi ser det gång på gång i alla våra relationer: Ser man inte ett gemensamt syfte så bemödar hjärnan sig inte med att dra igång den meckiga processen att ens bilda ingrupp med folk. Grupputveckling kostar oss så mycket, så den måste kännas värd det.

Så att helt enkelt vid fikat börja väcka frågeställningarna runt det gemensamma syftet, det är första steget. Vilka kan de frågeställningarna vara då?

Vem blir glad av det vi gör? Vilka får ett bättre liv av oss och det vi skapar här på jobbet tillsammans?

Vad är det vi egentligen gör? Vilka grejer släpper vi ifrån oss? Vad är det för värdefullt arbete vi gör för att de grejerna också ska bli värdefulla?

Vad skaver? Var känner vi att vi inte når fram? När känner vi oss odugliga? Vad är det vi inte lyckas uppnå då?

Och så lyssnar man. Meningen med frågorna är inte att komma fram med de rätta svaren, utan att väcka tanken på att ni är några stycken som kanske har ett gemensamt syfte. I den stunden dessa frågor har ställts, så har ni börjat formera er på ett nytt sätt.

Försök inte korrigera folk om de svarar något som avviker från det som du har tänkt dig. Bekräfta tankarna, se vad i det du kan ställa upp på, och börja där. Gå inte emot något. En konfrontativ (även milt konfrontativ) diskussion om syftet på det här stadiet leder inte till ett gemensamt sökande, utan bara till en stillastående positionering. Ni har tid på er. Tids nog kan ni börja diskutera syftet. Ni ska hitta ert "vi" först.