Workplace Management - Taiichi Ohno (kap 5-7)

Kapitel 5: Missuppfattningar döljs som sunt förnuft

Eftersom vi är människor har vi missuppfattningar. Men eftersom det ändå funkar hyggligt permanentas missuppfattningarna. Vi kallar vårt etablerade sätt helt enkelt för "sunt förnuft".

Det spelar ingen roll om det är arbetare eller fackföreningar eller chefer, folk tänker lätt: "Så här har vi alltid gjort!" är det vanliga sättet att tänka. "Det är ju så här man gör!". Men det är att säga att det nuvarande sättet är det bästa och att inget bättre finns. Eller att det inte är bäst men att det inte går att ändra. "Så här har vi ju alltid gjort!"

Eftersom vi har olika vanor och traditioner hamnar vi lätt i ändlösa debatter om vad "sunt förnuft" innebär. Vi bör istället skilja det bra i de olika traditionerna från det dåliga. Det är detta Ohno menar med att "gå utanför det sunda förnuftet".

För att kunna hitta de nya och bättre vägarna behöver vi en tankerevolution. Från ledningen och nedåt, från golvet och uppåt.

Ett särskilt problem är ekonomiavdelningarna som är långt ifrån gemban och samtidigt har en massa missuppfattningar om kostnader. De tror att det är billigare att jobba i stora sjok om tio tusen enheter. Men det är baserat på en teoretisk kalkyl som saknar viktiga bitar.

Kapitel 6: Blind fläck i matematiska beränkningar

När ekonomiavdelningarna gör beräkningar och tror att man har genomfört besparingar (till exempel genom att tillverka stora serier) utan att man tar hänsyn till vad man faktiskt har sålt, då är det en gigantisk missuppfattning. Man måste ta med totalkostnaden för alla konsekvenser av att ha stora lager.

Man kan inte heller göra teoretiska beräkningar om vinst, kostnad och pris. Pris sätts av kunden, och kostnaden behöver vi innovera för att få ner. Vinsten är vad som blir över när vi ökat värdet på produktionen och minskat kostnaden, genom ständig förbättring.

Och ja, på Toyota arbetar vi för att få ner antalet arbetade timmar per enhet, men det handlar inte om kostnadsreduktion (här tänker nog Ohno på sammanblandningen mellan nyttjandegrad och minska onödigt arbete). Det är svårt att få andra att förstå.

Kapitel 7: Var inte rädd för möjlighetskostnaden

Planerarna vill ha prognoser för hur många bilar av en ny modell de kommer att sälja. Detta för att räkna ut om det inköpta materialet kommer att vara lönsamt. Säljer bilen bra blir det mycket billigare att redan från början ha köpt in material i större volymer.

Men Ohno säger att om han hade kunnat förutse framtiden hade han hellre spelat på hästar. Prognoser är helt enkelt inte så tillförlitliga, ens om de görs med vetenskapliga metoder. Folk kommer att fatta sina köpbeslut baserat på en massa faktorer, där många av dem är baserade på känsla.

Ohno svarar planerarna med en prognos som innehåller ett stort intervall: att de kommer att sälja mellan 500 och 30000 bilar per månad. De försöker minska detta osäkerhetsintervall i prognosen genom att släppa prototyper, göra provförsäljningar av små serier och så vidare, men osäkerheten är ändå stor. Planerarna måste våga gissa.

När fabriken inte vågar satsa på att modellen slår, så baserar de inköpen på den försiktiga prognosen 500 bilar. Men om modellen blir en succé så ångrar sig alla: "Åh, om vi hade köpt in material för 30000 bilar så hade vi kommit mycket billigare undan!" Man börjar räkna den uteblivna besparingen genom mängdrabatt som en förlust. En möjlighetskostnad.

Problemet är om det varit tvärtom, man satsat på att sälja 30000 bilar men bara fått sålt 500, så hade det varit en riktig kostnad. En äkta förlust. Möjlighetskostnader och riktiga kostnader är inte jämförbara. En stor möjlighetskostnaden innebär en något lägre vinst. En stor riktig kostnad är en äkta förlust, en sådan som fabriken kan gå omkull av.

Det är bättre, oavsett om tiderna är goda eller dåliga, att satsa på att få ner priset per enhet oavsett antal enheter, än att försöka tjäna pengar på spekulation om att stora försäljningsvolymer kan ge fabriken mängdrabatt vid materialinköp.

(Denna missuppfattning eller tankevurpa kallas i annan litteratur "loss aversion", att vi värderar en förlust mer negativt än vi värderar en lika stor vinst positivt).