Leta värden

De problem som förtydligas i och med digitaliseringen kan lösas om vi betaktar vissa principer. Ofta gör man klokas i att börja med att fundera på vilka mänskliga behov man möter.

Identifiera en grupp människor inom organisationen, gärna en så bred grupp som möjligt. Det kan vara folk från en massa olika avdelningar, eller så tar du den grupp som ligger närmast. Fråga sedan om den grupp du identifierat har tid, lust och möjlighet att göra en liten övning.

Var inte nervös för att inte kunna hitta "rätt" grupp i första skedet. Alla kommer till slut att vara inblandade i den här processen.

Vilka blir glada?

Det här är en enkel övning på någon timme. Ha en hög människor (max 10 om du inte är van att leda större workshops) i ett rum med bra tillgång till väggar, pennor, tomma A4-papper, samt möjlighet att sätta upp A4:orna på väggen (frystejp, magneter, nålar, häftmassa).

Första uppgiften för folket i rummet är att identifiera ett antal människor som blir glada av det ni gör. Lista både folk inom organisationen och folk utanför den, men det är i första hand folket utanför som är intressanta för er i det här skedet.

Ett bra knep är att personfiera dem redan från början: en organisation som är underleverantör åt firmor i byggsvängen kan identifiera Helena Hantverkare och Bosse Bokförare och Chanti Chaufför. Tänk på människor ni möter i jobbet.

Det händer en enormt massa saker när man skapar små figurer eller rollkaraktärer (de kallas ibland på fackspråk för personas som är grekiska för en roll i ett teaterdrama) istället för att bara prata om "alla chaufförerna" som en grå massa. När ni förklarar hur ni tänker kommer ni att börja berätta små historier om dem för varandra, och då aktiverar ni fler delar av er hjärna än annars. Ni blir smartare och mer medkännande tillsammans, och det är precis vad som krävs för att förstå värde. Värde är ju vad vi människor värderar, och det gör vi med våra känslor.

När ni brainstormar: arbeta en och en (idégenerering görs ofta bäst i ensamhet) och bara skriv ner namnet ("Helena Hantverkare") överst på en liggande A4 och sätt upp på väggen. Om figuren redan liknar en figur som finns tar du ett snack med den som utvecklat den liknande figuren och ser om det är två olika figurer eller om den ska vara samma. Eller så tar du en figur som redan är gjord och vidareutvecklar den. En enkel bild till vänster, en mening under namnet som förklarar vad figuren gör. Nu är figuren redo för det viktigaste: empatikartläggning.

Empatikartläggning görs i grupper om två eller tre (för historieberättandets skull). Gör den enklaste empatikartan i världen: hitta en, två, eller tre saker som er organisation gör som antingen bidrar med en positiv känsla hos figuren (till exempel skänker glädje, trygghet eller en känsla av kontroll), eller som skyddar figuren från en negativ känsla (till exempel sorg, vrede, äckel, rädsla).

Jobba i full kaos i sjok om tio minuter och ta fem minuter på er att berätta vad ni gjort de senaste tio minutrarna. På så sätt sker en korskoppling av tankar och idéer i rummet och alla hamnar på samma bana.

Nu har ni en idé om vilket slags värde ni skapar. Eller (om det var svårt att se vilken nytta ni gör) en insikt om att ni behöver fundera över er existens ett varv till.

Och nu?

Det går att göra mycket med detta lilla persongalleri ni nu fått fram. Validera antagandena i workshopen (det är ju inte några riktiga personas om vi bara gissar utan att veta). Formulera eller omformulera visionerna för organisationens produkter och tjänster. Börja skissa på en affärsmodellscanvas.

En effekt jag sett i organisationer när vi gjort den här typen av kartläggningar är att folk plötsligt förstår varför de intuitivt tyckt så illa om de processkartläggningar som många organisationer av olika skäl vill att folk ska göra. Processerna försöker lista alla de handgrepp som görs på de olika avdelningarna, med början att en förfrågan om något kommer till avdelningen ("Processen börjar med att en handläggare tar emot en ansökan"). Egentligen börjar ju processen med att en människa upplever ett behov. Det är där beskrivningen ska börja.

Att försöka sig på att beskriva processer utan att först förstå syftet och nyttan och meningen med det man gör är bara spill och slöseri. Man vet inte ens om processen är värdefull, och man kan inte titta på processbeskrivningen för att förstå det. Att ha blick för värdet, och att värdet alltid är grundat i vad andra människor känner, det ger riktning på arbetet.