Kulturbärande beteenden

Jag har tidigare skrivit om att kultur kan definieras som "mina och andras förväntningar på mitt och andras beteende i vissa situationer som uppstår". Det handlar alltså om beteenden som blivit så invanda att folk förväntar sig dem. Ofta då utan att kunna uttrycka sina förväntningar, det som är "normalt" är ofta inget vi lägger märke till.

Ska man förändra en kultur gäller det att sluta upp med de beteenden som förstärker de gamla förväntningarna och istället bete sig på ett sätt som stärker de nya. Vad man då märker är att det är skillnad på beteenden och beteenden. Vissa beteenden kan man överge eller anamma hur mycket som helst: organisationen påverkas inte. Men vissa andra beteenden däremot kommer att slå precis mot den befintliga kulturen och istället öppna upp för en ny.

De beteenden som upprätthåller de befintliga förväntningarna kan vi kalla för "kulturbärande beteenden".

Folks beteenden är ofta resultatet av återkoppling i organisationssystemet. Det finns två centrala sorters återkopplingar som ofta reproducerar kulturbärande beteenden:

Incitament: Straff och belöningar i systemet, antingen tydliga och uttalade, eller outtalade och mer svårfångade, styr hur beteendet i organisationen ser ut. Inte hundraprocentigt, av flera skäl, men för tillräckligt många för att ett visst beteende ska bli vanligt och därmed efter en tid uppfattas som normalt.

Kontext: En kontext är den "berättelse" vi tillsammans skapar och delar mellan oss. Det gäller sådant som att en viss person av "alla" (i de publika samtalen i organisationen) anses vara på ett visst sätt (eftersträvansvärd, löjlig, farlig, beskedlig, trogen osv). Eller att ett visst ting eller jobb har vissa egenskaper. Kontexten formar våra värderingar och därmed vårt beteende. (Här kan man påminna sig om sociologen Karl E Weick och hans teorier om organisationen som ett narrativ. Den finns för att vi berättar om den, och ter sig för oss på det sätt vi delar dessa berättelser med varandra.

Jag har aldrig varit med om en organisationsförändring där man inte har behövt angripa både några centrala delar i incitamentsstrukturerna, och även varit tvungen att lansera ett nytt språkbruk och nya mentala bilder. När vi pratar om varandra på ett nytt sätt kan vi också börja arbeta tillsammans på ett nytt sätt.