Det är så roligt när man (=jag) inser att människor vars tankar man följt under många år i olika sammanhang visar sig känna varandra eller ha studerat för varandra eller har arbetat ihop.
Modeller av psyket som bygger på en indelning mellan de medvetna tankeprocesserna (som tar uppemot en halv till en sekund att aktiveras) och de som är snabbare, de förklarar så mycket av vår dubbla mänskliga natur. Det har bäring på förtroendefullt samarbete i en arbetskontext (ett av mina specialintressen) lika väl som på maktordningar i samhället (ett annat av mina specialintressen) och på hur man på ett effektivt sätt bekrigar irrationell ångest (inget specialintresse men jag har fått lära mig av nödtvång).
Socialpsykologen Susan Fiske intresserade sig för både social kognition (hur människohjärnan hanterar sociala relationer) och socialpsykologi (hur människor beter sig i sociala situationer) trots att många (av ideologiska skäl får man förmoda) ville hålla dessa bägge fält åtskilda.
Bland socialpsykologer finns det några som vill förklara exempelvis könsförtryck på ett renodlat socialkonstruktivistiskt sätt, och bland kognitionsforskare finns det på motsvarande sätt de som ser alla mänskliga beteenden ur ett primatperspektiv och på så sätt ibland närmast vill rättfärdiga mäns (=hannars) dominans. Fiske började intressera sig för det ambivalenta, bortom extrempunkternas förenklingar, och forskade bl a om det komplexa hur stereotyper faktiskt formas och fortplantas i grupper och samhällen, i växelverkan mellan vår inre apa och vår mer medvetna människohjärna.
Att social kognition, t ex studier av vår hjärnas automatiska tendenser till primat- och flockdjursbeteenden, är värdefulla för att förstå gruppförtryck hade Fiske lärt sig av sin mentor Shelley Taylor. Taylor var socialpsykolog och feminist som forskade i hur feedback (även förljugen) i gruppsituationer formar beteenden. Hon var en pionjär i det att hon tidigt förstod att Daniel Kahnemans (nobelpristagare i ekonomi) beskrivning av det snabba och det långsamma tänkandet var en viktig komponent för att förstå olika slags bias, till exempel könsbias som ligger till grund för könsförtryck.
Grundbulten är att denna luriga djuriska primatnivå influerar oss på sätt som vi själva inte alltid märker. Som Kahnemans lärjunge Dan Ariely beskriver i sin forskning.
Som teamcoach och organisationskonsult, med en dokumenterat dålig instinktiv förmåga att förstå dessa dolda spel, har jag fått lära mig se och teoretisera runt dessa ting på ett medvetet plan. Det har gjort att jag kunnat utveckla en praktisk verktygslåda för att hantera gruppdynamiska företeelser i organisationer. Jag är inte säker på att jag kunnat det om jag aldrig behövt medvetandegöra processerna och sätta ord på dem.
Nu jobbar Fiske tillsammans med Matt Lieberman som med magnetkamerans hjälp forskar på hur risken att uteslutas ur grupper triggar extremt starka smärtsignaler, och hur detta påverkar vårt beteende i grupp (underkastelse under dåliga ledare, att vi glatt ignorerar kognitiv dissonans och accepterar uppenbart felaktiga påstående mm).
En annan person som Fiske varit viktig för är Amy Cuddy som forskat på hur primitiva dominanspositioner ("power poses") dels stärker självkänslan hos den som använder sig av dem (JO DET ÄR FAKTISKT SÅ!), men dessutom kan sänka självkänslan hos de som bara betraktar dem! Vi är verkligen extremt korkade apor i grunden....
Jag är mycket tacksam att få leva i en tid där alla dessa insikter får komma upp till ytan, där vi kan dela dessa insikter med varandra, och att människor som Shelley Taylor, Susanne Fiske, och Amy Cuddy får lära av varandra, dela idéer, och bedriva sin forskning fritt.
Deras idéer och verifierade påståenden kan verkligen hjälpa oss i vår strävan att göra (arbets-)livet lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar