Den störiga inre apan

Alla beteenden som krävs för att få till förtroendefulla och kreativa samarbeten i grupper, dem har vi tillgång till. Många av beteendena är medfödda. Vissa är inlärda. En hel del av dem är till största delen medfödda, men vi behöver lära oss när vi ska använda dem.

Alla beteenden som krävs för att förstöra samarbetena är också inom oss, i biologin och i kulturen och i allt däremellan.

Inte minst de primitiva dominansbeteendena kan förstöra. De små, ofta obemärkta, rädslorna som berättar för oss att vi tappar kontroll och inflytande, och kanske riskerar att stötas bort från gruppen. Den lite luddiga glädjen när vi fått dominera ett samtal, fört fram våra egna åsikter, blivit bekräftade av andras blickar, nickningar.

De känslorna ligger under ytan och skvalpar. De påverkar hur vi tittar, hur vi flikar in våra åsikter i samtalen, eller låter bli. De driver oss att välja olika röstlägen och kroppshållningar. Inom oss hyser vi flockdjurshjärnor som påverkar våra mer medvetna beteenden, men inte alltid på ett sätt som syns tydligt. I de artiga kontorslandskapen bland intelligenta och väluppfostrade vuxna människor tror vi ibland att den inre apan är helt tyst. Men den lever.

Med sinnesfull självobservation kan man träna sig att lyfta på locket och känna dessa känslor. Vissa till och med filmar spåren av dem i labbmiljö. Med lite kunskaper om djurs och människors beteenden kan vi gissa hur känslorna rör sig och påverkar vårt handlande.

Den som vill odla självledarskapet hos andra måste göra två saker för att inte blockera den processen:

1. Observera sitt eget beteende och sina känslor. Hur rör jag mig här? Hur talar jag? Vilka tankar stänger jag ute från diskussionen och vilka släpper jag fram? Pågår det ett maktspel? Hur påverkas jag? Ska jag ta befälet här eller ska jag släppa? Vad brukar driva det beslutet? Vad borde driva det beslutet?

2. Observera andras beteende och hur de påverkar varandra. Vem talar? Varför? Hur uppfattas det? Vem blockerar vem? Vad blockeras? Är det bra? Många saker behöver blockeras från samtalet, t ex sexism och destruktiv dominans. Eller blockeras även de bra sakerna från att komma fram? Hurpass rädslostyrd är den här diskussionen?

Dominansbeteendet, det direkta inflytandet, har sin plats. För att skapa trygghet och ramar och riktning i en nyformad grupp där individerna inte är starka självledare än är det jätteviktigt med direkt inflytande (om ramarna och riktningen faktiskt är bra). Men från och med nu kommer dominans att börja blockera. Därför är det nödvändigt att lära sig se och på ett mjukt sätt bryta upp dominansstrukturerna i en grupp.

Och då förstås börja med sig själv. Det är ett livslångt lärande.