Kulturarbetare

Självledarskapet handlar om hur man leder sig själv. På gruppnivå handlar det mer om hur man odlar en gemenskapens kultur som möjliggör en god självorganisation i gruppen. Hur man blir ett välfungerande arbetslag, ett sådant som snabbt och effektivt kan fatta goda gemensamma beslut.

Det har talats ganska mycket om kultur. "Vi måste ändra kulturen!" "Kultur äter våra strategier till frukost!" "Det är lönlöst att ändra metod om vi inte också ändrar kultur!" Så säger folk till varandra och nickar intensivt. Men vad är egentligen kultur i en organisation?

Vi kan se att människor beter sig. När vi dessutom gemensamt tolkar betydelsen av folks beteenden på ett konsekvent sätt, då har vi en kultur. Beter sig folk som förväntat så agerar de i samklang med kulturen. Bryter folk mot våra förväntningar så kan vi tolka det som kulturbrott, och vi känner spontant att vi nog ska hänvisa normbrytaren till vår kulturs gemensamma symboler. Personen hade nog bara glömt bort sig lite.

På ett individpsykologiskt plan kan man se kopplingen mellan beteende och kultur ungefär så här: För att vi ska kunna agera behöver vi känslor. Människan kan inte fatta beslut om sina handlingar utan att känna något inför dem. Och hur vi känner inför saker beror på hur vi ramar in dem. Har jag bilden av att jag är en oflitig bloggare känner jag mig duktig av tre inlägg i veckan. Har jag bilden av att jag är flitig känner jag mig usel om jag bara får ur mig tre. Inramningen, min uppfatting om vad som är normalt, inverkar starkt på känsloläget och därmed också på mina beslut och handlingar.

Så om man ska vara kulturarbetare, arbeta med att förstå och påverka mellanmänsklig kultur, så handlar det bland annat om att erbjuda gruppen andra tolkningsmöjligheter än de som är i bruk just nu. Man kan behöva berätta nya berättelser om personer som agerar i enlighet med andra värden än dagens. Man kan behöva presentera nya kunskaper om orsakssammanhang. Man kan behöva prata om den rådande kulturen och sätta ord på den, så att folk kan förhålla sig till den på ett medvetet sätt.

Men man måste själv byta beteende. Förändring föds av förändring: att gruppen börjar bete sig på ett nytt sätt. Och för att det ska ske måste minst en byta beteende.

Inom oss har vi instinkter som reagerar stressat på människor som börjar bete sig på nya och oförutsägbara sätt. Och inte sällan leder den stressen till att vi sårar och kväser den som står för det nya. Även när folk vill förändras kan de reagera negativt på själva förändringen.

Om man jobbar som kulturarbetare måste man vara beredd på detta, och ha inre strategier för att hantera det. Och tro på att det man gör, det är det rätta, oavsett hur fientligt omgivningen reagerar till att börja med.