Principen om mänsklighet

(Ytterligare ett litet smakprov från boken "Smidigt - Agila arbetssätt för en vanlig arbetsplats")

Principen om systemsyn ligger nära principen om mänsklighet. På många ställen i litteraturen om lean och agila metoder kallas det för principen *"Respekt!"* och att man ska *"Respektera folk!"*, men det är lite mer än bara artighet och vänlighet. Det handlar om respekt för det faktum att vi är människor, med allt vad det innebär.

Ska man utforma människorna efter systemen, eller ska man utforma systemen efter människorna? Kan vi agera enbart utifrån välvilja är det självklart att människans behov alltid ska få styra. Problemet är att välvilja enbart inte åstadkommer mat, medicin, och tak över huvudet. Vi *måste* underkasta oss de materiella villkoren.

Det här skapar bilden av ett vägval i huvudet på oss: "Antingen agerar vi välvilligt mot alla människor men då får vi ineffektiva produktionsapparater, eller så tvingar vi in folk i våra produktionssystem så att de gör nytta för det blir i slutändan bäst för alla om arbetet bär frukt!"

Men den här motsättningen är falsk. Det är en tankevurpa. När det gäller maskiner vet vi att de inte går att betvinga. Logistikföretaget anpassar sina tidtabeller efter fordonens faktiska begränsningar, och maskiner körs inte i botten så att de kräver dyr renovering eller förtida skrotning. Vi anpassar systemen efter komponenternas behov. Åtminstone om vi vill att våra verksamheter ska kunna fungera över tid.

Spontant betraktar vi inte människor som maskiner. Det är ofta bra, men i just detta fall leder det oss vilse. Vi glömmer bort att människor faktiskt **är**, eller åtminstone **går runt med**, ett maskineri. En biologiskt komplex köttrobot som, likt vilket maskineri som helst, fungerar som bäst under vissa omständigheter.

Maskinen har servicebehov, vi måste sova. Maskinen kan överhettas, vi kan av stress få för höga kortisolnivåer under lång tid som förstör våra kognitiva förmågor. Känsliga mätinstrument går sönder om vi överlastar dem. Våra intrycksfilter också känsliga och kan överlastas, och då ryker vår produktionsförmåga all världens väg. För att inte tala om det uppenbara när det gäller vår fysiska ergonomi med belastning och tunga lyft och så vidare.

Våra mänskliga behov kan vi inte betvinga. De är som de är. Det är därför vi gör klokast i att anpassa produktionssystemen efter hur vi faktiskt fungerar. Dessutom: om vi anpasser systemen efter vanliga människor slipper vi betala de gigantiska superlöner som de sällsynta supermänniskorna kräver, och vi slipper bli utslitna. Vi är människor, och det ska respekteras. Om inte annat så av lönsamhetsskäl.