När flöden är tryckande finns inga garantier för att undgå överlast i dem. Effekten av överlast är ett tvärstopp. Men innan dess har saker påverkats: redan när du närmar dig det absoluta kapacitetstaket går processen långsamt. Jämför med att försöka ställa upp lite för många koppar på en kökshylla. Det går snabbt i början, men sedan börjar pusslet för att få plats med alla.
När saker börjar gå märkbart långsammare på ett ställe i flödet kommer de att orsaka trögheter, överlast, och ojämnhet även på andra ställen. Dessa kan i sin tur orsaka ännu mer tröghet och obalans som orsakar mer som orsakar mer.
Förseningen ledde fram till att projektledaren hann sluta och det ledde till att den nya projektledaren inte lärde sig lika bra och vissa fel släpptes igenom och för att komma ikapp försökte folk jobba dubbelt men då gick det ännu trögare och...
För att inte drabbas av varken överlast eller ojämnhet måste flöden vara dragande. Folk ska själva dra till sig ärenden att arbeta med. Ingen tjänar på att trycka arbete på någon annan. Det finns psykologiska skäl att låta bli, det finns matematiska skäl att låta bli, och den stora faran är om dessa effekter samverkar och skapar en infarkt.
Ibland kan man inte göra på något annat sätt. Inflödet av ärenden kan inte stoppas. Då blir det en ansamling. Vi såg förut hur köer nog är det sämsta sättet att hantera en ansamling på. Ett bättre alternativ är behovslistan, "backloggen". Den tänkte jag skriva en hel serie inlägg om. Men först ska jag till Agile Tour Vilnius och prata lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar