Begränsa er och bli bättre

Ett sätt att balansera sina flöden är att begränsa antalet samtidigt pågående ärenden i dem. "Limit Work In Progress (WIP)" som det heter. Detta är kontraintuitivt för många: hur kan en begränsning av antalet samtidiga ärenden förbättra flödets förmåga att leverera?

Svaret är trefalt: dels finns det en matematisk (köteoretisk) verklighet som inte bryr sig om våra intuitioner, dels är vi människor ytterst dåliga på att ha många saker igång samtidigt eftersom vi måste aktivt flytta vårt fokus mellan dem, och dels ökar många samtidiga ärenden systemrisken såpass mycket att saker brakar ihop för oss mycket oftare än när vi gör en sak i taget.

Köteori och begränsningar av pågående arbete

Agilisten David Lowe (stolt medlem av Sällskapet För Begränsandet Av Pågående Arbete har gjort en liten film som visar den matematiska sidan av saken:

Scenen är en servering för bilburna där folk i bilar i tur och ordning beställer, betalar, och får sin mat, i tre olika luckor. Luckorna tar olika lång tid, där den sista luckan tar längst tid: 40 sekunder (de övriga tar 20 respektive 30 sekunder). Tillåter du en bil i taget genom hela systemet blir den totala omloppstiden summan av alla luckor: 90 sekunder. Kötiden mellan luckorna är ju noll eftersom alla bara väntar på nästa bil. 90 sekunder är den kortast möjliga omloppstiden.

Genomströmningen är dock bara en bil per 90 sekunder. Kan man inte tjäna mer genom att tillåta fler samtidigt? Filmen visar vad som händer i systemet med olika begränsningar. Man kan konstatera att genomströmningen aldrig blir högre än flaskhalsen, den sista luckan som tar 40 sekunder. En kund var 40:e sekund är systemets maximala kapacitet.

Däremot ökar omloppstiden dramatiskt när man släpper in fler i systemet, eftersom köerna mellan luckorna växer. Med fem samtidiga bilar får du vänta i flera minuter, till största delen i kön till betalningen. Detta utan att systemet förmår hjälpa fler. Ett optimum nås runt 2-3 samtidiga.

Att begränsa antalet bilar i systemet kan alltså förbättra flödet på olika sätt. Notera dock att förmågan att hitta ett optimum förutsätter ett välordnat flöde till att börja med. Tjänsterna i luckorna levereras inom en stabil tid ("is under statistical control" som Deming skulle sagt), och den smala asfaltsremsan gör att ingen bil kan köra fram utan att det först finns en lucka framför att köra fram i (systemet är alltså dragande).

Varierar tjänstetiden och flera bilar kan köra fram till samma lucka samtidigt (systemet är tryckande) är funderingen kring optimala begränsningar i systemet helt meningslösa. Man måste först skapa ett förutsägbart dragande system för att kunna räkna på det. Stabilitet först, utjämning sedan.

I senare poster tänkte jag tala om nästa aspekt av att inte begränsa sig: vår bristande mänskliga förmåga att hålla flera bollar i luften samtidigt.