Har du ERFARENHET av stor skala?

Detta är ett viktigt meddelande som på grund av orsak samt förekommen anledning går ut till alla agila coacher som med erfarenhet som Scrummaster i bagaget glatt ger sig i kast med en organisation av lite storlek och tror att det bara är att köra på med diktaten i Scrumboken: Hur vet du det?

Agilitet är inte samma sak som Scrum. Scrum är en liten smart samling med lean-tekniker som fungerar även i stor skala under förutsättning att vissa omständigheter råder. Kruxet är att under vissa villkor fungerar inte Scrum. Det som skiljer en agil vägvisare från valfri scrummaster är kunskapen om dessa villkor, samt kännedom om hur man trots detta kan hjälpa den lite större organisationen mot större agilitet (vilket ju är målet).

Ta t ex idén om feature-team. Det är en lysande idé: att ett och samma team tar sig an och implementerar en funktion från ax till limpa, utan att vara bunden till att bara göra förändringar i vissa komponenter. Så i princip har du rätt när du säger att så bör det gå till. Men vad gör du när lösningens komplexitet kräver kompetens i nitton komponenter? Gör ett jättestort team (och bryter mot principen om att hålla storleken till under nio personer)? Svänger ihop team med rätt kompetensmix för varje feature, team som du sedan upplöser och därmed bryter mot principen om stabila team?

Eller ta idén om att varje kadens (som heter "sprint" om vi ska prata Scrum) måste resultera i en körbarhet. Alltså, vad boken säger (och det är en mycket bra idé) är att varje sprint ska resultera i ett potentiellt släppbart inkrement SÅ LÅNGT DET BEROR PÅ TEAMET. Det som teamet släpper ifrån sig ska vara färdigtestat. Nå, hur hanterar du integrationstester när det som flera team släpper ska integreras? Kräver du att även integrationstestet ska vara gjort när teamet släpper ifrån sig, eller accepterar du som en frukt av komplexiteten att integrationen är något som följer efter det att teamen har släppt, trots att det innebär en långsammare takt, totalt sett?

Eller ta distribuerade team i andra tidszoner. Överlämingar är spill, skriftlig dokumentation är jämfört med att arbeta tillsammans i en dialog, spill. Men vad är det mindre spillet: att öka graden byråkrati och dokumentation, eller att acceptera att information går förlorad eftersom folk av fysiska skäl inte kan sitta ihop och konversera och jobba vid samma tidpunkter.

I vildmarken handlar inte vägvisarjobbet om att ta den enligt boken rätta vägen. Det handlar om att välja mellan flera onda ting och rekommendera vilken väg som är minst olämplig för att nå målet, precis nu. Man måste väga samman flera faktorer, ha målet om ökad agilitet för hela organisationen i sikte (inte drömmen om bättre punktvis efterföljelse av Scrumguiden), och veta vilka strider som är värda att ta och vilka som kan vänta. Vilken idiot som helst kan ladda ner ett papper och läsa innantill, när verkligheten utmanar med vägval som är långt ifrån optimala krävs det lite större eftertänksamhet än så. Gärna lite erfarenhet också.