Vi måste prata om portföljhantering

Vi måste prata om portföljhantering. Portfolio management. Det har hänt flera gånger att jag läst rapporter och utredningar som pekat på vikten av portföljhantering för att lyckas med digitalisering, men snabbt sett att de pratat om två radikalt olika saker

När man pratar om portföljhantering inom IT kan man mena dels projektportföljhantering (när man försöker ha koll på alla större förändringsprojekt), och dels IT-portföljhantering (när man försöker ha koll på alla sina mojänger under hela deras livscykel och behandla dem som de investeringar de är).

Ibland pratar man om någon av IT-portföljhanteringens delkomponenter såsom IT-produktportföljhantering, applikationsportföljhantering, eller tjänsteportföljhantering, men det är ungefär samma sak: livscykelhantering med fokus på totalekonomin och den strategiska och taktiska betydelsen av IT-objekt man investerar i.

Projektportföljen är ett försök att centralisera kontrollen över de stora förändringarna som pågår i de olika förvaltningsobjekten (produkterna/applikationerna eller tjänsterna). Det innefattar däremot inte kontroll över löpande förbättringar i objekten och hur dessa åtgärder blandas med åtgärder för vidmakthållande av funktion. Det innefattar inte ekonomiskt ansvar över tjänstens eller applikationens livscykel.

Varför har projekten fått en så framskjuten plats i våra organisationer? Projekt infördes när förvaltningsorganisationen inte förmådde genomföra förändringar på ett adekvat sätt. Projektportföljhantering infördes när projekten blev många och började påverka varandra och man behövde "trafikleda" mellan dem för att se till att de inte störde varandra och att de bidrog till att uppfylla organisationens strategiska mål.

IT-portföljhantering (och i ännu högre grad den modernare tjänsteportföljhanteringen) tittar istället på värdet över en livscykel. Det är ett försök att hantera sin tjänstekatalog på samma sätt som du hanterar andra tillgångar du investerat i (som till exempel fabriksbyggnader). Du tittar på kapabiliteter och kapaciteter, kostnadsstrukturer och bidrag till värdet, och så håller du koll på hur du ska lägga ditt ständigt pågående förbättringsarbete.

Projekt och projektportföljer är nödvändiga när förvaltningsorganisationen inte förmår planera och utföra förändringar på sig själv. Men i digitaliseringen handlar det om ett ständigt förbättringsarbete av digitala värdeströmmen, och då kan vi inte ha förvaltningsorganisationer som inte förmår hantera förändringar.

Insikter om värdefulla förbättringar kommer löpande, kostnaden för att inte ha en förbättring på plats är högre än att arbeta för att införa förbättringen så snabbt som möjligt, så därför riggar den moderna förvaltningsorganisationen sig för att bli experter på just detta. Agila metoder är ett sätt att på enklaste och snabbaste sätt omvandla löpande insikter om behov och värdeskapande till fungerande funktioner i tjänsterna och flödena.

Så när vi pratar om att portföljhantering är nödvändigt för att lyckas med digitaliseringen så är det tjänsteportföljhanteringen, livscykelperspektivet och förmågan till snabb och ständig förbättring, vi pratar om. INTE hur förändringsarbetet ska isoleras i projekt som koordineras av projektportföljhantering.

Detta är för övrigt den ursprungliga betydelsen av portföljhantering inom IT (från början av 70-talet). Och precis som när det gäller andra tillgångsportföljer handlar det om att balansera värdeskapande och kostnader, utveckla nödvändiga funktioner och andra möjliggörare, samt kontinuerligt anpassa sig efter organisationes strategiska mål i en föränderlig värld, under det att man genomför ständiga förbättringar.

Det handlar inte om att koordinera förändringarna som isolerad företeelse. I digitaliseringen är aldrig förändringarna isolerade.