Den amerikanska ekonomiprofessorn Don Reinertsen har helt rätt i att produktledningsbeslut, till exempel om en systemförändring i en IT-tjänst eller IT-produkt, måste följa ett ekonomiskt ramverk. Hans förslag är att man kvantifierar väntekostnaden, vad det kostar att inte ha något på plats, för de olika alternativen och prioriterar utifrån det. Det blir då ganska uppenbart att man för systemförändringar som är ungefär likvärdiga ska man prioritera den förändring som man snabbast får ut i produktion så att det kan börja hämta hem värde. "Prioritize the Weighted Shortest Job First (WSJF)".
Man kan ganska enkelt göra spel och simuleringar som visar nyttan av detta.
Men man får samtidigt inte glömma bort att värdet av en systemförändring framförallt är kvalitativ. En IT-tjänst ingår i flera värdeströmmar. Varje förändring i tjänsten förändrar samtidigt flödet på ibland oförutsägbara sätt. Ny utformning av verktygen kommer att påverka hur själva arbetet går till. Ny utformning av tidsfördriven förändrar hur vi fördriver vår tid. Kanske till och med förändrar IT-tjänsternas utformning hur vi definierar både arbete och fritid.
Eftersom effekterna på hela flödena är oförutsägbara kan man ofta inte kvantifiera någon väntekostnad. Men hur ska vi då veta om vi ska försöka oss på den snabbaste förändringen först? Om vi inte vet om förändringarna är likvärdiga?
Svaret är att vi ska bli ännu mer angelägna om att prioritera utifrån snabbhet. Med snabb förändring får man snabbt svar på vad förändringen innebär i en komplex och oförutsägbar verklighet. En snabb förändring är en billig förändring så även förändringar som visade sig vara dåliga bör vara snabba att få ut i produktion.
I komplexa och adaptiva system, vilket nästan alla värdeströmmar är (om man tar hänsyn till människors beteende vilket man måste), är det förmågan att få snabb återkoppling på en prövande rörelse som är den avgörande, inte förmågan att förutse. Det ekonomiska ramverket vi beslutar utifrån måste därför vara inriktat på att minska risk och omfattning, och på att snabbt mäta utfall av olika förändringar. Inte vara inriktat på förutsägbarhet om förutsägbarhet ändå inte finns.
Don Reinertsen tar upp även denna aspekt i sin bok om produktutvecklingsekonomi, Flow och Eric Ries bygger hela tankegången i Lean Startup på principen om prövande förändring till låg risk och snabb återkoppling. Tyvärr har inte Dean Leffingwell i SAFe betonat värdet av utforskning tillräckligt hårt, utan lyfter framförallt principen om Weighted Shortest Job First, en princip som bygger på att man faktiskt kan vikta värdet av förändringarna på förhand (och korrekt estimera deras längd/kostnad). Man riskerar att gå miste om potentiellt väldigt höga värden bara för att man inte vågar utforska det okända.
Återigen alltså en risk med SAFe när det tillämpas utan en ifrågasättande självständig tanke. Det är alldeles för frestande för många, gärna i stora organisationer, att försöka optmimera för förutsägbarhet. Det logiska felslutet att påstådd förutsägbarhet är verklig förutsägbarhet, eller att förutsägbarhet alltid innebär låg risk, eller att låg risk alltid innebär god ekonomi, ligger nära oss, i synnerhet i organisationer som har lätt för att straffa.
Det är viktigt att snabbt få ut förändringar i produktion, men inte baserat på en falsk känsla av förutsägbarhet och kontroll utan baserat på vårt behov av att testa oss fram i en oförutsägbar verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar