Att säga att något ska prioriteras är enkelt. Att hävda att det ena eller andra är viktigt, det låter sig göras utan problem. Och görs hela tiden. Vi lider inte brist på målbilder.
Ändå märker många att det saknas prioriteringar i våra verksamheter. Hur kommer det sig?
Det är för att den som aldrig säger vad som är oviktigt, vilket mål vi inte ska uppnå, vad som ska prioriteras ner; i själva verket inte har sagt något alls.
Att styra, att leda, är att bestämma sig för vart vi inte ska. En ledning som inte säger nej är en ledning som inte tar ansvar, utan låter resurskonflikter lösas i det tysta av folket på golvet.
De smidiga motdragen är framförallt två:
Synliggör arbetet! Ärendena ska synas, undanträngningseffekterna när vi prioriterar det ena framför det andra ska vara uppenbara, och vår arbetsgång ska vara dokumenterad.
Lyssna bara på den som säger nej! Alla som inte säger nej och vågar prioritera ner är inga riktiga ledare. Kräv besked och gör det synligt vad konsekvensen blir om nedprioriteringar inte görs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar