Allt bortom savannen är en förlust

Jag och min partner-in-crime Jeff håller på och skriver en bok som ska tjäna som grundbok i det kursutbud jag och han erbjuder via Informator (intro till agilt, agilt ledarskap, produktägare, scrumteam, kanbanteam, scrummastery/coachning, skalbarhet).

Eftersom vi ju inte sitter i knäet på varandra och skriver blir det ju så att vi skriver olika delar. Just nu, medan Jeff knåpar på ett kapitel om olika agila praktiker, så har jag börjat skriva på kapitlet om arbetslag. Det blir ett rätt gruppdynamiskt och neurointensivt kapitel, för det behövs om man ska tänka rätt om arbetslag. Men det slog mig att infallsvinkeln är rätt enkel. Det är en infallsvinkel som jag alltid använder i kurser och coachningar när vi ska börja på det som handlar om teamen:

Allt bortom savannen är en förlust.

Man kan säga mycket om hur människan finner sin roll inom ett lag, hur laget växer till självstyre, hur kognitiv stress påverkar vår förmåga att arbeta kreativt, hur mycket information som tappas när vi använder olika former för kommunikation osv osv. Allt detta är föremål för forskning, och det är viktigt att vi - om vi vill att våra arbetssätt ska förbli smidiga - ser till att de är i synk med vad forskningen vet om oss. Men som tumregel duger detta väldigt långt:

Allt bortom savannen är en förlust.

Vi är skapade att agera i små självstyrande grupper av samlare/jägare som jobbar tätt ihop. Vi ser varandra ansikte mot ansikte när vi pratar oss samman om vårt gemensamma mål och hur vi ska nå dit. Vi har inte mer i bakhuvudet än en fyra-fem olika saker. Våra utmaningar och vårt mål är konkreta. Vi håller ihop och stöttar varandra. Vi står vid (grott)väggen och ritar målet med vår strävan, för att allt ska bli fokuserat och glasklart. Vi litar på varandra, för savannen är full av sådant man inte kan lita på.

Men The Office-parodin av abstrakta mål, rörig dokumentation i pärmar, inga tydliga målbilder på väggarna, stora organisationer med folk du inte riktigt känner, samarbete med enheter på andra kontinenter när du inte ens vet vad människorna där heter eller om de har barn eller vad de uppskattar i livet, misstro och passivt aggressivt språk; allt sådant fjärmar oss från de vi egentligen är: en grupp samlare/jägare på savannen i nordöstra Afrika.

Den sjätte lean-principen lyder: Respektera människan! Det är mer än att bara vara artig. Det är att förstå och böja sig för det faktum att vi är människor, med kognitiva förmågor designade för en annan verklighet än den destruktiva corporate-kulturen. De smidiga arbetssätten, må de kallas lean eller agile, är på något sätt en strävan att ta oss tillbaks till ett arbetssätt vi faktiskt är designade för!