Agilitet är ett tillstånd

"Nu ska vi ju bli agila!" hör jag ibland sägas på mina uppdrag, och det är ju bra. Men jag inser snart att de som säger så tyvärr inte menar att det ska bli agila, utan att de ska börja samarbeta enligt metoder som de hört sägas ska vara agila. Agilitet är i deras ögon något man gör. En uppsättning samarbetsmönster, till exempel som i Scrum.

Men det är inte så det fungerar. Scrum är inte en speciellt agil metod till exempel. De flesta tekniker vi använder för att uppnå agilitet är i själva verket ganska rigida och oflexibla. Men de har den egenskapen att när vi börjar tillämpa dem på våra samarbeten, då ökar vi chansen för att vi ska få lite mer agilitet.

Agilitet är förmågan för ett samarbete, en grupp eller en hel organisation, att snabbt och smidigt byta riktning så snart det behövs. Ibland för att man plötsligt upptäcker nya behov i en komplex teknisk plattform man arbetar med, agila metoder växte ju fram inom systemutveckling. Ibland för att folk inom en marknad plötsligt upptäcker att de har nya behov, och den egna organisationen därför snabbt behöver ställa om sin produktion.

Agilitet är ett tillstånd i organisationen. Det enda de "agila" metoderna kan göra är att synliggöra de strukturella hinder för agilitet ni redan har, och ibland ge verktyg för att ta bort vissa av dem. Det är inte en salva som gör att man på ett magiskt sätt uppnår agilitet även om man bestämt sig för att behålla alla hindren. Snarare är agila metoder ett mycket starkt förstoringsglas för att skärskåda bristerna av idag, och en såg, yxa, mejsel och ett sandpapper för att ta bort dem.

Det är ganska smärtsamma verktyg. Den radikalt ökade transparensen som gör att effekten av alla beslut snabbt blir synliga för alla. Omflyttningen av mandat och nya förmågor att hantera situationer på, vilket gör att ansvarsutkrävandet blir mycket större. Det gör ont. Smidigheten hos en dansare kommer inte av att dansaren låter bli att utmana sin kropp. Vill du ha smidighet, i kroppen eller organisationen, krävs det ibland ganska tuffa övningar.

Ändå är det nästan alltid värt det. Smärtan i det agila uppvaknandet är inget emot den ständiga molvärk som människor upplever i en trögrörlig organisation som saknar transparens och där de saknar makt att påverka. Att uppnå lite större agilitet i organisationen är ingen enkel promenadrunda, utan en ganska utmanande fotvandring. Men å andra sidan kommer den att ta er till en bättre plats.