O Heliga Mätetaaaaaal!

Ett fenomen jag stött på flera gånger: Viljan att ha mätvärden för mätvärdenas egen skull.

— "Nu när vi inför agilt vill vi ha mätvärden. Varje team måste ta fram KPI:er!"

— "Gärna det! Vilka KPI:er är verksamheten intresserade av?"

— "Alltså, det vet vi inte. Men vi måste ha mätvärden *mumlar något om kvalitetscertifiering*! Ni agilister gillar inte mätvärden, eller?"

— "Tvärtom, vi älskar all empiri! Att mäta är viktigt så att de beslut som folk tar baserar sig på saklig grund och inte på gissningar."

— "Bra! Så då inför ni mätvärden? KPI:er?"

— "Gärna det! Vilka KPI:er är verksamheten intresserade av?"

— "Men det var väldigt vad du slingrar dig! Jag tror inte att ni agilister egentligen vill mäta! Jag tror ni är hippies! Lyssna: en professionell och storskalig verksamhet behöver mätvärden för att kunna styras! Vi måste ha kontroll! Mätbarhet! Förstår du?"

— "Ja, absolut! Vilka KPI:er är verksamheten intresserade av?"

Mätbarhet är viktigt men inget självändamål. Mätetal är förenade med stora kostnader och stora risker, så det vill till att vi vet vad vi ska ha värdena till. Peter Druckers lite aningslösa syn på nyckeltal mötte tidigt kritik från leanpionjärer, inte minst från statistikern William Deming som visste att siffror kan vara förrädiska. Risken är jättestor att nyckeltalen leder helt vilse. Ankringseffekter, Goodharts lag, falsk trygghet; listan på störningar och skevheter som nyckeltal bidrar med kan göras lång.

Det finns mycket att säga om mätetal (och en del har jag redan sagt), men det viktigaste för en agilist är att mätetalet dels måste mäta något mätbart värde, och att mätetalet måste kunna användas för att öka värdeskapandet. Kan du inte agera på mätningen så är mätningen onödig och störande. Mäter du fel sak, så är mätningen farlig eftersom den kan få dig att styra åt helt fel håll.

I många organisationer betraktas nyckeltal som nästan heliga. När man kommer med nya arbetssätt så blir man ofta tillfrågad om relevanta nyckeltal, precis som i dialogen ovan. Siffrorna ska liksom bara vara där. Men för en lean/agilist är inte metoden ett självändamål. Det är värdeutflödet, det som metoden är tänkt att uppnå i den aktuella organisationen, som är viktigt. Därför är mitt svar alltid en motfråga: vilka värden är det som är viktiga för er?

När organisationen inte kan svara på den frågan så vet jag att vi har ett större problem framför oss än frånvaron av mätetal i en metod. Vet vi inte vad som är värdefullt vet vi inte vilken effekt metoden är tänkt att få hos oss, och då är det inte säkert att vi ens ska införa metoden.