Tomten vaknade trött.
– Nu är det dags igen, suckade han. Veckovis av arbete i leksaksfabriken. Minitiuös planering av leveransschemat. De nordiska länderna den 24 december. Anglosaxerna 25:e. Sedan liten paus tills det är dags för de ortodoxa familjerna i början av januari. Under den pausen kan man betjäna alla övriga barn på jorden som aldrig fått bestämma i vilket tempel deras föräldrar bestämt sig för att söka livsmening.
Han kände sig ganska sliten. Sedan 200-talet hade hans uppenbarelse farit runt jorden, först som biskopen Niklas i Turkiet och ungefär samtidigt som en förstorad variant av de små vättar som hjälpt husfolket i Norden att hålla ordning på torpet.
Han funderade vidare.
– Detta är postmodernismens förbannelse! Att vara en bild för andras idé om givmildhet och glädje. Tack för Disney! Disney som skapade en bild av mig som boende i lugnet här vid Nordpolen!
Samtidigt kunde han inte skaka av sig känslan av behovet av förnyelse. Han var gammal. Sliten. Visste inte om han skulle orka med ännu en adventssäsong.
– Det borde finnas andra sätt! tänkte han. Det borde finnas andra sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar