Tillitsdelegationen

Jag har tidigare skrivit om Ekonomistyrningsverkets rapporter angående digitaliseringen av svensk offentlig verksamhet, och om regeringens expertgrupp för digitalisering.

Smidiga samarbetsmetoder har ju, som ni som följer bloggen vet, mycket att göra med digitaliseringen. Att utveckla digitala tjänster är att pröva sig fram, och för att lyckas med det krävs agilitet.

Ett annat regeringsinitiativ jag följer är Tillitsdelegationen, regeringens initiativ för att utreda alternativ till yxig målstyrning inom välfärdstjänsterna. Jag höll på att skriva närliggande initiativ, för det är det verkligen, men problemet är att det är alldeles för få som förstår hur dessa två saker hänger ihop.

Vissa vill tvärtom se en motsättning mellan å ena sidan tillitsbaserad styrning (att personal och brukare inom välfärdstjänsterna får större förtroende att utforma utväxlingen) och å andra sidan digitalisering (som associeras med numerisk kontroll av allting).

Och det stämmer på ett plan: i händerna på en galen målstyrare kommer digitaliseringen inte att resultera i ökat brukarvärde utan i kraftigt ökad kontroll av allt (som Jonas Söderström skriver om).

Men det är inte den digitaliseringen folk vill ha. Den digitalisering folk, inklusive folket i regeringen, önskar se handlar om att tekniken ska ge nytta och stöd åt det vi vill åstadkomma. Och sådan digitalisering kan inte toppstyras fram.

Den senaste inkarnationen av metoderna för att få ökad smidighet och agilitet i våra samarbeten växte fram inom systemutvecklingen på 90- och 00-talet. Metoder som Scrum och Kanban samlar samarbetstekniker som möjliggör utforskande tjänsteutveckling och har blivit populära eftersom all bra tjänsteutveckling sker utforskande.

Insikten som slagit många är att även bra tjänsteutförande har mycket utforskande element i sig. Och för utforskande tjänsteutveckling och tjänsteutförande krävs att den som utför det har både mandat och förmåga därtill. Agila metoder bygger på delegering. Lean (när det görs rätt) bygger på delegering. William Demings kvalitetssystem bygger på delegering. Jan Carlzons ("Riv pyramiderna!") och John Seddons (Vanguard) handfasta råd för bra tjänsteutförande bygger på delegering.

Man måste frigöra kraften hos professionen, hos folket på golvet som vet hur man skapar värde.

Tillitsdelegationen arbetar med att försöka utforska hur man kan göra detta inom välfärdssektorn och den offentliga förvaltningen. På så sätt hör de ihop: samma tillitsbaserade styrning och ledning krävs både för att utveckla bra tjänster och för att utföra dem!

Och det är sedan gammalt: Toyotas tankar om smidig produktion är samma som agilisternas tankar om god digitalisering som är desamma som till exempel John Seddons tankar om bra tjänster i offentlig sektor.

Forskningsledaren på Tillitsdelegationen, Louise Bringselius, har i dagarna skrivit en rapport där hon presenterar några begrepp och modeller för hur man kan se på tillitsbaserad styrning och ledning.

Jag har läst den och funderar på vad som står där. Gör det du med!