En agil teknik är det tvärfunktionella arbetslaget. Vilket problem vill man lösa genom att ha tvärfunktionella arbetslag?
Att ett arbetslag är tvärfunktionellt innebär att det innehåller en blandning av kompetenser som krävs för att skapa ett visst värde. Motsatsen, ett enfunktionellt arbetslag, består av specialister på en del av arbetet. Som till exempel vid vissa systemutvecklingsmetoder: en grupp lösningsarkitekter som utifrån en beskrivning av verksamhetslogiken och informationsmodellen skapar en övergripande teknisk lösningsskiss som de skickar vidare till de som arbetar mer kodnära.
De enfunktionella arbetslagen uppstod ur en idé om specialisering och enkelriktade arbetsflöden: inom tillverkningsindustrin är det rationellt med specialiserade arbetsstationer och så låter man arbetspaketet flöda genom systemet från den ena stationen till den andra. Problemet var att utvecklingsarbete handlar om att tillsammans förfina information om både problem och möjliga lösningar. Att generera beskrivningar av verksamhetslogik, av lösningsarkitekturer, och av kod är bara utflödet av denna informationsförfining.
Enkelriktade flöden mellan specialiserade grupper är bara ekonomiskt effektiva om transaktionskostnaden mellan grupperna är låg och inget värdeutbyte sker mellan grupperna. I utvecklingsarbete är det värdeskapande med ett kontinuerligt utbyte (inte ett enkelriktat flöde) mellan olika kompetenser så att man kan skapa en gemensam bild (inte olika sorters dokument som ägs av helt olika personer). Utvecklingsarbete måste därför optimera informationsutbytet och kunskapsförfiningen.
Detta kan göras om personer med olika kompetenser arbetar tillsammans i ett litet samkört arbetslag med att förfina och till slut kodifiera samma kunskapsmängd och på så sätt skapa en gemensam leverabel. Ett tvärfunktionellt arbetslag.
I grunden är det ett leanverktyg från tillverkningsindustrin: gruppera människorna runt samma arbetspaket så att de kan blir experter på att samarbeta om att skapa en leverabel så fort de får en förfrågan. I lean kallas det en "cell", till skillnad från en station vid ett löpande band.
Om du nu inte har tvärfunktionella arbetslag, hur anpassar du metoden då? Du behöver titta på det bakomliggande syftet med det tvärfunktionella arbetslaget, nämligen kommunikation och kunskapsförfining, och se hur man kan åstadkomma detta även när nyckelkompetenser befinner sig på olika platser i organisationen. Kan de dela möten med varandra? Kan deras respektive grupper samplanera? Kan de olika enfunktionella grupperna arbeta runt samma flödestavla där de har arbetspaketens hela flöde i centrum, och inte bara den egna lilla delen av processen?
Det är nyckeln i all anpassning av agila metoder när du inte kan anpassa dig till att använda en viss teknik: se till teknikens bakomliggande syfte och försök uppfinna en egen teknik som uppfyller syftet. Pröva lite olika varianter, mät för att se vilka tekniker som innebär bäst förbättring hos er, och besluta er runt dem.
Vad ni inte ska göra är att behålla arbetssätten oförändrade jämfört med så som de beskrivs i de agila ramverken, när förutsättningarna hos er faktiskt inte är uppfyllda. Har ni inte tvärfunktionella arbetslag ska ni inte låta era enfunktionella arbetslag imitera hur de tvärfunktionella brukar arbeta. Ni kommer inte att få några bra resultat då. Det blir bara en rituell imitation av agila arbetssätt och ingenting som kommer att leda till större agilitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar