En liten julhälsning

Nu loggar jag ut inför helgen, med denna lilla julhälsning:

Vi kämpar oss till toppositioner, visar oss på styva linan, visar framfötterna, tar för oss, låter vårt ljus skina klart. Vem av oss har sett mest, läst mest, kan mest, bör anförtros uppgiften att leda och bestämma? Vem ska höjas till skyarna?

Jag med mina trettio års yrkeserfarenhet har mindre erfarenhet än en grupp om sju där var och en har jobbat i fem år. Gruppen har läst fler böcker och varit på fler kurser än jag någonsin kommer att hinna med under mitt liv. Jag kan komma på mängder med snillrika idéer, men inte så många och varierade som gruppen kan komma på under en enda bra genomförd workshop. Och gruppen har något som inte jag har: förmågan att snabbt genomföra mängder med experiment för att se om någon av ideerna är bärkraftiga.

Jag känner många människor, från många olika håll. Men gruppens sammanlagda nätverk kommer alltid att vara exponentiellt mycket större än mitt. Den kunskap som gruppen behöver i varje given stund kommer alltid att vara mer lättillgänglig än den jag som individ kan spotta fram. Gruppens avstånd till andra människor är kortare än individens. Många mot en är orättvist eftersom de många alltid är bättre. Att samarbeta är inte orättvist utan smart.

Människan är savannens klenaste varelse. Pälslös, långsam, klen, svag luktsinne, oskarp syn, och utan huggtänder. Dessutom föder vi värdelösa ungar som inte kan ta hand om sig själva på flera år. Men människoflocken är savannens dödligaste rovdjur. En femtedel av jordens däggdjursmassa består av människa. Tillsammans är vi, på gott och ont, oslagbara.

Den gåva vi kan ge varandra i form av stöttning, växande, korsvisa insikter, återförsäkring, det är en gåva som bara fortsätter. Den förmerar sig ju mer vi delar med oss av den. Samarbetet är julklappen som aldrig slutar ge. Samarbetet är julfesten som aldrig tar slut. Det är förmågan att se alla vinklar av granen, av tillvaron, samtidigt, när alla dansar runt den tillsammans, har ögonen öppna och delar med oss av vad de ser.

Detta är kärnan i de agila metoderna, och skälet till att jag inte tröttnar på att lära ut dem. Det är en njutning att med egna ögon få se den kraft som uppstår när samarbetet förlöses och folk börjar tänka "vi" och inte "jag", när de tänker "tillsammans" och inte "vi mot dem", när de tänker på makt som något som vi har ihop, inte som något vi har över varandra.

Med detta sagt vill jag önska alla en god jul och en önskan om ett gott nytt år tillsammans mot gemensamma goda mål.