Tomtens digitaliseringsresa, lucka 24

– Vad fint det blev sade Tian till Uppfinnarnissan.

Runt om hela jorden hade människorna skapat självstyrande små tomtecirklar där de stöttade varandra. Nissarna använde apparna för att kommunicera med alla cirklarna och coacha dem, och cirklarna hade börjat bilda större grupperingar för att kunna stå starka tillsammans.

– Ja, att folk själva får kontakt och kan uppfylla varandras behov.

– Och att nissarna kan hjälpa till på plats, i ett jämnt flöde över hela året, och inte behöver tillverka saker som folk inte behöver.

– Det blir ju faktiskt effektivt på riktigt! sade Processnissen förtjust.

Tomten tänkte. Det var det här digitaliseringen handlade om.

Inte om att göra samma sak fast mer effektivt.

Inte om att göra det gamla vanliga fast med fler datorer.

Inte om robotrenar, appar som klappar eller uppkopplade julgranskulor.

Det handlade istället om att skapa något helt nytt.

Att utforska vad det var som människorna, och tomtarna, och hela planeten behövde. Och sedan använda digitala verktyg för att göra det lätt för alla att samarbeta om att möta precis de behoven.

Snabbt.

Effektfullt.

Smidigt!

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 23

De hade jobbat hela natten, men en liten kurs i webbprogrammering förslog inte långt för det de nu skulle företa sig. Det såg mörkt ut.

Bredvid dem stannade plötsligt en buss till. Ut vällde en stor mängd resursnissar, och bland dem två personer som Tomten kände igen.

– Vi kan hjälpa till! sade Uppfinnarnissan.

– Vi sålde våra aktier i Santafy, sade Flyte. Köpte månadskort på Vättetrafik till alla nissarna, och tog en buss hit!

– Hur ska vi hinna?

– Tag det lugnt, sade Uppfinnarnissan. Vi stannade i vallmodiket och plockade upp Mary!

En dam skred värdigt emot dem. Tomten bugade djupt.

– Ave Maria! sade han.

Mary log.

– Nej, du tänker på någon annan! Jag är expert på smidig apputveckling. Nu ska det gå undan!

På Marys order slutade nu resursnissarna arbeta på alla halvfärdiga appar. De som på Santafy hade påbörjat en massa funktioner för olika kunder började nu istället att höja kvaliteten och arbeta av den tekniska skulden. I smågrupper diskuterade utvecklarnissarna med behovsutforskarnissarna om vad som verkligen behövdes så att de inte skulle öda tid på några onödigheter.

Marken täcktes av överbliven överlämningsdokumentation som ingen längre tittade åt. Det fanns inte tid att vänta på något sådant.

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 22

– Tian! Tomten!

En hel hop nissar rusade in på krogen Gyllene Råttan där Tomten och Tian satt och drack julmust.

– James här kom på det! Nu vet vi hur vi ska få de vuxna att ändra sig!

De knuffade fram en liten nisse med långa korkskruvslockar som log blygt emot dem.

– Jag såg att de vuxna blev motiverade till förändring om de bara fick STYRA SIG SJÄLVA, känna sig DUKTIGA och känna sig SNÄLLA, sade korkskruvs-James. Och när de fick vara det TILLSAMMANS.

– Som de tre vise männen, Edvard, Rickard och Daniel brukar säga, tänkte Tian.

– SAMMA SOM BARNEN JU! skrek nissarna förtjust. Vuxna och barn är lika!

– Vi har samlat de vuxna i självstyrande cirklar där de bestämmer tillsammans, sade en nisse.

– I små steg, sade en annan. Så att ingen behöver vara rädd för förändring.

– Jag frågar dem om nästa steg är gott nog just nu och om det känns tryggt nog att testa, sade James. Men det är svårt. Cirklarna vet inte hur man gör när man självstyr. Och vi hinner inte stötta alla. Det är flaskhalsen.

Flaskhals. Hur ska vi hinna? Tomten tittade på julmustflaskan och tänkte. Så fick han en idé.

– Det är det HÄR vi ska bygga vår app runt. Vi ska stötta dem som stöttar varandra!

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 21

– Jo, förbättring är alltid möjligt!

En annan av Tians vänner, Virginia Samspel, satt i mitten av en grupp molokna nissar.

– Det känns inte som om de vuxna försöker, sade en av dem.

– Nej, men de gör kanske precis vad de mäktar med just då? sade Virginia.

– De motsätter sig förändring, sade en annan nisse argt. Vi kommer aldrig kunna hjälpa barnen om de vuxna inte vill förändras!

– De motsätter sig förändring tills de får en ny tanke i huvudet, sade Virginia. Och det är där ni kommer in!

– Först skulle vi göra leksaker. Sedan skulle vi göra appar. Och nu ska vi få folk att tänka på nya sätt? undrade en tredje.

– Det känns väldigt komplicerat, sade Tomten.

Virginia log.

– Värre än så: det blir kaos när förändringen tar fart.

– Eller så är det mitt emellan komplicerat och kaotiskt som en annan av mina kompisar, Snöiga David, brukar säga. Att det är komplext, sade Tian.

– Hur gör man då, när det är komplext och man inte vet hur man ska göra? frågade Tomten.

– Man får pröva sig fram, sade Tian. Pröva lite, känna av hur det blev, pröva lite nytt.

– Ut och prova nu, nissar! sade Virginia. Prova många saker och kom ihåg att alla är fina och gör sitt bästa, även när de inte är snälla mot er!

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 20

– Igår presenterade vi vår testversion av appen för fokusbarngruppen och ingen gillade den, sade en nisse.

– Idag vet vi inte vad vi ska göra, sade en annan.

– För vi ser bara en massa hinder, sade en tredje.

Tian log mot dem.

– Jag har en vän här som kan hjälpa er! Mr Fishykawa-san!

– Varför? sade mr Fishykawa och tog alla nissarna i hand.

– Nu igen? tänkte Tomten.

Mr Fishykawa såg på nissarna.

– Varför gillade inte barnen appen? frågade han.

– En var ledsen.

– En annan hungrig.

– En tredje hade ont.

– Varför?

– Ingen tröstade, lagade mat eller blåste på såret.

– Varför?

– Ingen vuxen hade tid för barnen.

– Varför?

– De var upptagna med att ta hand om sig själva.

– Varför?

– För att...

Nissarna såg på storögt på varandra.

– ...vi inte har tagit hand om de vuxnas behov!

– Om vi tar hand om de vuxna kan de vuxna ta hand om barnen!

– Kom, nu löser vi det!

Nissarna sprang iväg. Några för att besöka fokusbarnens föräldrar, och några för att få tag i fler nissar. Nu behövdes så många de kunde få tag i. Det fanns ju trots allt en väldigt massa människor på planeten.

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 19

Flyte tittade på siffrorna i pergamentet.

– Investerarna blir inte glada. Santafy kommer inte att klara leveransen i februari.

Hans tid som VätteDirektör, VD, över Santafy börjat dåligt. Flytta produktionen från Nordpolen till Schezuan var inte så enkelt. Trots att han hade dubblerat mängden nissar hade leveranstiden inte halverats. Hans tre rådgivare tänkte.

– Nissarna gör som de vill! sade en av dem. Det ska vara EN som tänker ut allt, sedan ska de andra lyda.

– Nej Fredrik, sade en annan. Ingen kan hålla reda på alla detaljer. Flyte måste delegera. Ge var och en ett mätbart mål och följ upp på det. Lätt som en plätt!

– Du, Peter, har lika fel som Fredrik! sade en tredje. Vi kan inte beröva nissarna deras yrkesstolthet. Det är ledarskap som behövs!

– Men William, att berätta för nissarna vad de ska göra är väl ledarskap? sade Fredrik.

– Att sätta upp mål för nissarna och följa upp på dem är väl också ledarskap? sade Peter.

– Ja, vi kan se vilken avdelning som gör bäst ifrån sig och avskeda de andra, sade Fredrik.

– Nej! Det viktigaste är inte mätbart, sade William. Era sätt skapar bara rädsla!

Flyte tänkte att han förstod vilket ledarskap som behövdes. Tomten.

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 18

– Vänta, vi måste landa!

Tomten tittade ner i gryningsljuset. Där nere på marken framför en anslagstavla stod faktiskt en handfull av hans alldeles egna nissar. Tian störtdök och landade i en stor snöhög bredvid dem.

– Tomten! ropade nissarna och kastade sig om halsen på Tomten.

– Kära, vad gör ni? frågade Tomten.

– Vi gör en app tillsammans, sade nissarna och ledde honom till anslagstavlan.

– Vi tog en webbkurs i programmering, och sedan kom farbror Jeff förbi och sa att vi skulle stå framför en anslagstavla varje morgon om appen skulle bli bra.

– Vi berättar vad vi har gjort, flyttar en lapp på tavlan, och sedan säger vi att vi inte ser några hinder!

– Hur går det då? undrade Tian.

Nissarna tittade på varandra.

– Inte så bra.

– Vi flyttar många lappar.

– Men vi har inte börjat programmera appen än.

– För vi vet inte riktigt var vi ska börja.

– Farbror Jeff sa att vi måste hitta någon som berättar för oss i vilken ordning allt ska göras!

Tomten log mot dem och vecklade ut pergamentet han fått av Effektdrottningen.

– Vill ni hjälpa till att möta barnens behov på riktigt den här gången? frågade han.

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 17

Högst upp på en gammal ångpanna hade Effektdrottningen placerat sin tron. Tomten och Tian landade bredvid.

– Tian! sade Effektdrottningen förtjust. Det var längesedan! Vem har du med dig?

– Det här är Tomten, sade Tian. Han behöver hjälp. Han vill glädja sig själv och nissarna i Tomtelandet men också göra barnen glada.

– Går det att hitta ett sätt som gör alla glada? undrade Tomten.

Drottningen tänkte.

– Nej, kanske inte alla, sade hon. Men vi kan försöka göra det så bra som möjligt.

Hon tog fram ett stort pergament och en penna. I mitten på pergamentet ritade hon Tomten och skrev upp vad som gjorde honom glad.

– Runt omkring nu ska vi rita alla barnen, sade hon. De är säkert olika. Vad vet du om dem?

Tomten berättade om det blyga barnet som behövde lugn och ro och mod att möta andra, om det spralliga barnet som behövde röra på sig, om barnet som älskade djur, ja, om alla barn han någonsin hade mött.

– Ser du något i bilden? frågade drottningen.

– Ja! Jag ser att om vi möter varje barns behov på rätt sätt så når vi våra egna mål också!

– Det gäller att veta vilken effekt man vill ha, och så ritar man vägen dit, sade Effektdrottningen och log.

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 16

– Jag har tänkt på en sak, sade Tomten till Tian där de susade fram bland molnen på Tians flygande eldrivna snöskoter.

– Vad? frågade Tian.

– Att hjälpa barn, att ge dem vad de behöver, det är MITT motiv. Mitt "varför" som Varför-Simon sa. Men vet jag verkligen vad de behöver?

– Ah, sade Tian. Ja, när man vill göra någon en tjänst, kanske skapa en produkt för en annan människans skull, glömmer man ibland bort hur lite man vet om människors behov.

– Vi körde med önskelistor, sade Tomten. Barnen fick själva önska och skicka in. Men vet folk som önskar och beställer saker vad de faktiskt behöver?

– Inte alltid, sade Tian. Jag hade en gång en kompis, Användar-Alan, som utforskade det där. Jag tänkte att du och jag skulle hälsa på honom men han är mest sur på politiker nu för tiden och inte så rolig att prata med.

– Men finns det något sätt att BÅDE möta mina behov av att vara tomte, OCH att möta barnens verkliga behov? undrade Tomten.

– Hm, sade Tian. En annan av mina kompisar har faktiskt kommit på ett sätt!

Hon lade in en högre växel och svängde högerut.

– Mot Effektdrottningen!

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 15

Tian slog av tändningen och den flygande elektriska snöskotern sänkte sig mjukt mot marken.

– Vi ska hälsa på en vän till mig, sade hon.

En man gick dem glatt till mötes.

– Det här är Simon, sade Tian.

– Tomten, sade Tomten och sträckte fram handen.

– Varför? sade Simon och fattade hans hand.

– Varför? sade Tomten.

– Man måste alltid börja med att fråga sig det, sade Simon.

– Simon menar att du måste börja med att förstå dina egna syften, sade Tian. Varför tomtar du egentligen?

Tomten funderade. Och började berätta. Om tiden som biskop i Myra i slutet på 200-talet. Om att glädjen i att skänka bort pengar till fattiga. Att skydda barn från onda vuxna. Om rekryteringen av alla nissarna. När folk slutade vara bönder blev en massa smånissar på landet arbetslösa, men Tomten hade en idé om att bygga en verksamhet helt baserad på givandets glädje.

– Där har du ditt varför, sade Simon och nickade entusiastiskt.

– Har du behållit det? frågade Tian.

– Näe, sade Tomten. Det blev väl lite förskjutet genom åren. I synnerhet de sista dagarna.

– Det finns kvar inuti dig, sade Simon. Du kan få det att blomma igen!

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 14

– True North till vänster tydligen!

Tomten stod i snöfallet utanför verkstaden och tittade på en vägskylt.

– Det finns till och med en upptrampad stig!

Han promenerade iväg utmed stigen medan snövädret tilltog. Det här skulle nog bli enkelt. Stod det inte en ny skylt därframme?

– Fortfarande vänster, sade Tomten.

När han för tredje gången kom fram till en skylt blev han misstänksam, och när siktade en skylt för fjärde gången var han övertygad.

– Du tror helt riktigt: det är samma skylt och du har gått i cirklar, sade en röst bakom honom.

Tomten hoppade till och vände sig om. Där stod hon, Ljuset i Öster!

– Nja, det var namnet på mitt gamla företag. Jag är en älva som beslöt mig för att förenkla mitt liv och gjorde mig av med allt det där. Du kan kalla mig Tian.

– Tomten, sade Tomten.

Tian log och visade med handen på sin skoter.

– Man kommer inte fram till True North genom att följa andras upptrampade stigar. Man måste hitta sin egen väg! Om du vill kan vi ta sällskap.

Tomten satte sig upp på skotern och Tian satte sig framför.

– Vart ska vi? undrade Tomten.

– Vi ska ut på en kundresa! sade Tian och startade motorn.

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 13

– Detta blev ju konstigt, tänkte Tomten.

Nissarna som inte följt med till Santafy hade fått varsin säck silver i avgångsvederlag och dragit ut i världen, förutom de tre konsultnissarna som tagit fyra säckar var. Nu var han ensam.

Eller var han? Rörde det sig inte borta i hörnet?

– Hallå, någon där?

En nisse med sopkvast tittade fram.

– Ser man på, chefen! Ja, jag är kvar.

Nissen sträckte fram handen.

– Sen heter jag. Kaj Sen.

– Vad gör du? frågade Tomten och tog hans hand.

– Smått och gott. Sorterar och slänger. Systematiserar. Sopar och städar. Standardiserat sätt förstås. Och stannar kvar! Ständig förbättring!

– Undrar om du kan förbättra för mig nu, suckade Tomten. Jag vet inte vad jag ska göra!

Kaj log medlidsamt.

– Små förbättringssteg som mina hjälper nog inte här. Men jag vet en som kan!

Han tog fram ett visitkort.

– Ska någon hjälpa dig är det hon!

– "Ljuset från Östern", läste Tomten. På "True North Quality Resort". Var ligger det?

– Supernära oss, svarade Kaj. Svårt och besvärligt att ta sig dit dock. Man måste vara uthållig!

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 12

– Vad är det som händer?

Tomten ropade på Flyte som satt på en hjullastare fylld med halvfärdiga leksaker.

– Har du inte hört? sade Flyte. En kinesisk startup har köpt upp hela Tomteland. Och Fader Frost. Och påskäggsfabrikerna på Påskön. Och Drakens Fest i Sydkorea.

– De har registrerat Santafy(tm), Easterbunniez(tm) och Toothfairygram(tm), sade Uppfinnarnissan och hoppade upp på hjullastaren.

– Alla barnens högtider! Tomten såg förfärad ut.

– De såg en möjlighet i vår försening och köpte våra presentoptioner, sade Flyte. De delar inte ut paket förrän på det kinesiska nyåret ändå. Det är i februari. På det här sättet hinner vi bli färdiga!

– Men vad händer med alla nissarna? undrade Tomten.

– Resursnissarna och de engagerade telefonisterna följer med i uppköpet. De övriga sover i källaren efter nattens fackförhandlingar.

– Så vi passar på att dra nu, sade Uppfinnarnissan glatt!

Tomten såg förvånad ut.

– Va, vart ska ni?

– Till den nya fabriken i Szechuan, sade Flyte. Uppfinnarnissan blir Head of Development och jag blir CEO: Chief Elf Officer!

Hjullastaren körde ut genom verkstadsporten.

– Vi lade din del av betalningen i kassavalvet, ropade Uppfinnarnissan.

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 11

De tre konsultnissarna såg ut över sin skapelse. På bara en natt hade de satt hela tomteverkstaden i arbete.

De telefonister som varit bäst på att följa kommunikationsavdelningens talmanus satt i ett värdegrundsarbete och kom på nya uttolkningar av "F.R.I.D".

– Fina Renar I December! ropade en av dem.

– Ja! svarade workshopledarnissen. Du har blivit mellanchef! Har vi fler? Vi måste ha fler mellanchefer!

Projektledarna som förut kunnat ta vilka resursnissar de velat fick nu förhandla med de nya mellancheferna. Det fanns väldigt få resursnissar kvar så förhandlingarna var hårda.

Uppfinnarnissan hade på konsultnissarnas inrådan skapat kontrollsystem som följde upp resursnissarna noga, och medan de trettio kontrollnissarna utbildades i det nya systemet av lika många lärarnissar satt resursnissarna och försökte räkna ut hur de skulle fylla i allting.

– Men var är de långtidssjukskrivna? undrade Tomten. Skulle inte de arbetstränas?

– Inte utan förhandling! dundrade en röst bakom dem.

Tomten och konsultnissarna vände sig om. En grupp facknissar såg bistert på dem.

– Vi kommer från Luvarbetareförbundet och sörjer inte, vi organiserar oss. NU MÅSTE ALLT BLI SOM FÖRR IGEN!

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 10

Djupt nere i källaren bakom en dörr som sällan öppnades men ofta målades om låg Tomtelandets värdegrund. Där bodde tre nissar som mest ansågs vara i vägen uppe på verkstadsgolvet.

– Men nu vill ni lyssna på oss! sade den äldsta av dem, Mc Vimsig, förtjust.

De två andra nissarna, identiska till utseendet och klädda i likadana kepsar, nickade ivrigt.

– Vi hjälper gärna till. Om vi får fakturera! sade den ena tvillingkepsen.

– Vi kallar oss "Elf & Young", sade den andra.

– Ni får vad ni vill, bara allt blir klart till julafton! sade Tomten.

De tre nissarna log glatt.

– Snabba vinster är vad vi lever för!

– Digitaliseringen av kundmötena var korrekt i sin avsikt.

– Telefonisterna en lågt hängande frukt

– Men nu har vi en bättre förståelse för frågeställningarna.

– Ni valde rätt väg, men i fel riktning.

– Låt oss visa på ett tydligare delta!

Tomten såg från den ena till den andra.

– Men vad ska vi faktiskt göra? frågade han.

– Vi tar reda på det! sade Mc Vimsig.

– I en workshop! sade Tvillingkepsarna i kör.

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 9

– Jag hatar alla ungar!

På mycket kort tid hade Uppfinnarnissans självlärande robot snappat upp all elakhet på nätet och börjat avsky alla barn.

– Jag håller fast den om du kan skruva till räkneverket, sade hon skarpt till en algoritmnisse som försökte komma nära luckan på robotens rygg.

– Hur kunde detta ske? undrade Algoritmnissen oförstående.

– Jag hatar alla ungar! skrek roboten igen och lade ut sitt vrål i en Snapchat-story.

– Vad ska vi göra? Det här strider mot allt det Tomtelandet står för, suckade Tomten.

Uppfinarnissan tog sig för pannan.

– Står för! Jag glömde att förankra den i vår gemensamma värdegrund!

– Mot värdegrunden!

Nissarna rusade till källartrappan.

Tomten vände sig till Flyte.

– Vad gör vi nu? Folk är mycket upprörda därute!

– Jag har precis faxat iväg ett pressmeddelande, sade Flyte lugnt.

Tomten läste:

"Tomteland har i år sett potential att effektivisera gåvohanteringen. Dock har detta skapat en förändringsdynamik med viss friktion. Vi beklagar givetvis det inträffade och ska se över våra interna rutiner."

– Nu kommer folk att visa förståelse, sade Flyte.

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 8

– Hatstorm? Sociala media? Tomten såg oförstående ut.

– Barnen har organiserat en internetkampanj, sade uppfinnarnissan. De postar sina värsta tomteminnen under "#SantaSucks". Det började under Sinterklaas men har spridit sig.

– Vi misstänker att ryska troll ligger bakom, sade en säkerhetsnisse. Deras chef ogillar vår dominans.

– Fader Frost? frågade Tomten. Jo, han har blivit lite egensinnig igen. Under några år på nittiotalet samarbetade vi faktiskt!

– Våra försök att kompensera barnen har misslyckats. De ringer och är mycket arga. Halva styrkan i telefonsupporten är sjukskrivna av utmattning och moralisk stress, sade en kommunikatörsnisse.

– Så jag beordrade nedstängning av vårt telefonnummer, sade Flyte. Det är dags för oss att möta vår marknad på internet!

– Jag har gjort en robot, sade uppfinnarnissan. Med artificiell inkänning. Den tar just nu kontakt med alla besvikna barn på nätet och gör dem glada med muntra filmer.

– På så vis friställer vi telefonnissarna till andra uppgifter, sade Flyte.

– Det finns alltid en teknisk lösning, sade uppfinnarnissan förtjust.

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 7

Tomten såg ut över verkstaden. Där nere på golvet sprang nissar omkring och gjorde sitt yttersta för att få allting i ordning.

Några försökte laga VR-glasögonen som inte klarat kylan i renstallet.

Några satt och knöt samman lika långa snörbitar till snören av olika längd för att de skulle passa olika paket.

Vissa försökte tolka de inkomna önskelistorna från Sydostasien, utskrivna på skrivare som bara kunnat hantera europeiska tecken.

Andra räknade antalet defekta leksaker av olika slag och skrev in siffrorna i ett gigantiskt rutnät på ena väggen. Rutnätet granskades ständigt av ett trettiotal kontrollnissar.

Väldigt många satt i telefonsupporten och försökte trösta de belgiska, polska och nederländska barn som blivit utan Sinterklaaspresenter när PostNordpol försökt nå mottagaren utan att lyckas. Paketen kunde nu hämtas vid PostNordpols omkastningscentral på Spetsbergen.

Runtomkring i hela verkstaden sprang det projektledare med stora Gantt-scheman i händerna och skickade nissar hit och dit.

– Vad de är flitiga, tänkte Tomten. Det här kommer att gå bra!

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 6

Tomten och Flyte tittade bistert på uppfinnarnissan.

– Vi ser inte med glädje på den här förseningen, sade Flyte.

– Förlåt, sade uppfinnarnissan. Men vi har verkligen många bra idéer just nu som vi måste utforska!

– 3D-skrivare för pepparkakshus? Tomten läste från ett papper och höjde på ögonbrynen.

– Japp, log uppfinnarnissan.

– Uppkopplat lacksigill som skapar QR-koder i paketlacket?

– Ja! Då kan vi spåra paketen enklare!

– Och om lacket går sönder?

– Vi jobbar just nu med att ta fram ett lack som håller för allt!

– Hur öppnar man paketet om det är igenlackat med något som håller för allt?

– Som sagt: vi jobbar på det!

– Låt oss tala klarspråk, sade Flyte. Vi tror inte att ni kan planera er utveckling ordentligt!

– Ni är väldigt vaga i era tidsestimat, sade Tomten.

– Vi har kallat in projektledarnissar, sade Flyte. De ska genomföra en massiv förstudie för att få fram en lista på alla aktiviteter som ni i innovationslabbet måste göra fram till jul!

Uppfinnarnissan såg förskräckt ut.

– Vad vill ni att vi ska göra?

– Planera och rapportera, sade Tomten. Så att vi kan följa upp ordentligt. Allt MÅSTE bli klart innan julafton! Det går inte om vi inte mäter och rapporterar allt.

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 5

– Vadå, "Sinterklaas"?

Tomten såg upprört på verkstadsnissarna från tomteverkstaden.

En av dem tog till orda.

– Sinterklaas. Sankt Niklas ger barnen i Belgien, Nederländerna och Polen presenter redan 5-6 december.

– Det har vi faktiskt gjort långt innan 24 och 25 december blev modernt, sade en annan.

Tomten började sakta minnas vad de talade om.

– Men hade vi inte outsourcat den verksamheten till ett lågkostnadsland? frågade han.

– Jo, Polen har ansvarat för utdelningen sedan muren föll. Men vi har använt länderna som en testmarknad för årets stora lanseringar.

– Och nu går inte det, på grund av innovationslabbets sent inkomna förändringar!

– Vår polska partner skulle ha lämnat Nordpolen med årets produkter redan i går kväll, sade en tredje verkstadsnisse.

– Varför har ingen sagt något till mig?

Tomten var mycket upprörd. Verkstadsnissarna såg på varandra. Att det var Tomten själv som beordrat både outsourcingen, marknadstestandet och innovationslabbet hade han visst glömt.

– Vad ska vi göra? Flyte?

– Vi hinner om vi anlitar en logistikpartner, sade Flyte. Jag har redan gjort upphandlingen!

– Det kommer att kosta multum, suckade Tomten.

– Ingen fara, jag tog den billigaste, sade Flyte. PostNordpol!

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 4

– Det var ju mängder med bra saker ni hade kommit på, sade Tomten förnöjt.

– Ja, sa Flyte. Räknenissarna har tydligen sysslat med digitalisering i flera årtionden. De kunde programmera!

– Då är ju digitaliseringen inget problem för Tomtelandet! Tomten sken upp.

Flyte tittade på sina papper.

– Nej, om vi bara håller fast vid vår aggressiva utrullningsplan kan vi nog klara det till den 24 december.

Tomten såg på ett kalkylark.

– Jag gillar att det är många besparingsinitiativ, sade han. Att vi kan sänka kostnaderna med flera silversäckar.

– Ja, svarade Flyte. Förutom att robotisera renarna och kvalitetssäkra önskelistorna har vi hittat mängder med andra rationaliseringsmöjligheter. Visste du att mängden felmätta paketsnören uppgår till fjorton miljoner meter årligen? Vår digitaliserade snörklippare vi nu utvecklar löser det. Den klipper enbart standardlängder!

– Standardlängder? Men det går väl bara om vi också standardiserar paketstorlekarna?

– Det är nästa fas i projektet. Vi gör så att önskeappen bara tillåter lika stora presenter. Då minskar variansen och även kostnaderna!

Tomten log. De hade verkligen tänkt på allt, och allt var verkligen viktigt. Det kändes tryggt att de hade så många projekt igång.

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 3

– Och här har vi en robotiserad ren, sade en ingenjörsnisse och visade en fyrbent stålkonstruktion med lysande röd nos och glänsande horn av aluminium.

Flyte och hans nissar hade arbetat hårt hela natten i det nyinrättade innovationslabbet med att ta fram prototyper. Tomten log förtjust.

– Hur styrs den? frågade han.

– På distans, sade en datanissa. Renarna i det vanliga renspannet står på ett löpband i stallet med VR-glasögon på sig där de ser vad robotrenarna ser. När renarna i stallet drar åt något håll styrs robotarna i samma riktning.

– På så vis behöver vi inte frångå våra processer! sade processnissen. Vi tänkte först ha en självkörande släde men det hade brutit mot förordningen att det måste vara renar som drar!

– Att behålla våra interna arbetssätt var även ett viktigt krav för den nya önskelisteappen som vi rullar ut till alla barn i morgon, sade mellanchefsnissen. Barnen ser bilder på allt de kan önska sig, och appen omvandlar deras önskningar till PDF-dokument som skrivs ut. Via det lokala postkontoret postas listan automatiskt till oss.

– Vi slipper felstavade adresser, oläslig handstil, och barnen kan inte längre önska sig vad som helst, sade processnissen nöjt. DET HELA BLIR MYCKET EFFEKTIVT!

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 2

– Flyte! ropade Tomten.

– Ja?

En liten nisse med spetsigt vitt skägg stack ut huvudet ur ett litet hål i väggen.

– Flyte, berätta! Kommer vi att klara det i år?

Flyte såg uppgiven ut.

– Jag vet faktiskt inte, suckade han.

– Förr gick det, sade Tomten. Ett fåtal barn fick presenter. Presenterna var inte så många. De kunde vara tillverkade åt någon annan, och så ärvdes de genom generationerna.

– Men nu är det annorlunda, sade Flyte. Vi klarade omställningen från hantverksbaserade träleksaker till plast och massproduktion. I alla fall så länge som oljan var billig.

– Och inte orsakade snösmältning häruppe på Nordpolen! muttrade Tomten.

– Nå, det har den alltid gjort, sade Flyte. Men vad vill barnen ha idag? Snappchattfilter med tomteluvor! Nedladdningstjänster för underhållning! Framtiden blev visst digital. Jag trodde aldrig på det där!

– Nutiden är digital, suckade Tomten. Inte framtiden. Och jag kan inte programmera snapchatfilter! Vad ska vi göra?

Tomtens digitaliseringsresa, lucka 1

Tomten vaknade trött.

– Nu är det dags igen, suckade han. Veckovis av arbete i leksaksfabriken. Minitiuös planering av leveransschemat. De nordiska länderna den 24 december. Anglosaxerna 25:e. Sedan liten paus tills det är dags för de ortodoxa familjerna i början av januari. Under den pausen kan man betjäna alla övriga barn på jorden som aldrig fått bestämma i vilket tempel deras föräldrar bestämt sig för att söka livsmening.

Han kände sig ganska sliten. Sedan 200-talet hade hans uppenbarelse farit runt jorden, först som biskopen Niklas i Turkiet och ungefär samtidigt som en förstorad variant av de små vättar som hjälpt husfolket i Norden att hålla ordning på torpet.

Han funderade vidare.

– Detta är postmodernismens förbannelse! Att vara en bild för andras idé om givmildhet och glädje. Tack för Disney! Disney som skapade en bild av mig som boende i lugnet här vid Nordpolen!

Samtidigt kunde han inte skaka av sig känslan av behovet av förnyelse. Han var gammal. Sliten. Visste inte om han skulle orka med ännu en adventssäsong.

– Det borde finnas andra sätt! tänkte han. Det borde finnas andra sätt!