Det krångliga är inte att organisera sig så att en rulle plåt i en fabrik förvandlas till en bil. Det krångliga är att hantera informationsflödena som går i motsatt riktning, och att få organisationen att på ett smidigt sätt självorganisera sig runt förändringar i denna information. Lärandet är en central komponent i att få till smidiga arbetsflöden. I grund och botten är vägen till smidighet ett pedagogiskt problem.
Ur introduktionen till momentet om den lärande organisationen.
Jag håller på att uppdatera mitt utbildningsmaterial. Under de senaste åren har jag sett vad som fungerar och vad som inte fungerar. Efter att ha lett ett par massiva utbildningssatsningar har jag sett hur själva kurshållandet är väldigt ineffektivt. Det måste kompletteras. Jag har läst om, och pratat med många skollärare som använder sig av, det flippade klassrummet. Jag försöker arbeta in element från Traning From the Back of the Room. Och jag försöker tillgodogöra mig så mycket av både ny och gammal kunskap om kognitiva funktioner och pedagogik som möjligt: Om hur färdigheter och kunskaper kodas in i oss. Om hur språk och andra mentala modeller påverkar hur vi lär oss. Om hur viktigt det sociala samspelet är för att befästa kunskaper.
För att smidiga metoder med sitt stora fokus på delegering och självorganisation ska fungera så krävs det att verktygen (kunskapen och förmågorna) är väl spridda till alla nivåer och yrkesgrupper. Lärandet måste fungera även för en stressad vuxen med låga förkunskaper, låg självstudieförmåga, kort uppmärksamhetsspann.
Jag försöker formulera mig i ett par vägledande principer som jag kan ha i bakhuvudet när jag jobbar med mitt material. Men jag känner att jag skulle behöva bolla de här principerna tillsammans med fler människor som också är intresserade av lärande.
Korta moment i ett tydligt sammanhang. Alla kunskaps- och pusselbitarna måste vara väldigt välavgränsade. När man har en ansträngd uppmärksamhets- och tidsekonomi blir varje sekund i fokus dyrbar. Man måste hela tiden se slutet på momentet, för att veta hur man ska hushålla med den mentala engergin. Samtidigt får inte bitarna ligga huller om buller utan ska vara relaterade. Man ska veta när man dyker in i ett moment vart det för en och hur det förhåller sig till andra moment. Ett moment definieras av sina lärpunkter, de kunskaper eller färdigheter du ska ha tillägnat dig när du är klar med momentet.
Digitala mobilanpassade självskattningsverktyg. Självskattningsverktyg med snabb återkoppling ger både information om hur långt man kommit i sitt lärande och vad man har kvar, samtidigt som det lär ut. Ökar man svårighetsgraden i små steg är sådana här verktyg flowskapande, precis som ett bra dataspel. Verktygen måste följa momenten.
Flermodalt men i en konsekvent begreppsrymd. Informationen måste vara förankrad i en enkel och konsekvent begreppsrymd så att man på ett ekonomiskt sätt kan knyta informationsbitar till ett och samma semantiska nätverk, utan att behöva öda tid på att översätta mellan modellerna. Samtidigt måste det finnas flera parallella presentationer av samma rymd: texter, upplästa texter, föreläsningar, bilder, filmer, spel, övningar. Engageras flera sinnen befästs kunskapen bättre.
Förankra kunskapen och förmågorna med utgångspunkt i sociala situationer. När kunskaper och förmågor beskrivs utifrån sin förmåga att påverka sociala samspel där starka känslor är inblandade, så upplever vi dem som mer relevanta än när de inte gör det. Människans utgångspunkt är för de allra flesta det sociala samspelet i närmiljön.
Så långt har jag tänkt, och börjat arbeta utifrån. Jag känner att jag skulle vilja ha lite återkoppling runt de här tankarna.
Uppdatering, 26 augusti 2015: Jag fick två goda reflektioner på Facebook:
Relevans. Det jag skrev om att "Förankra kunskapen och förmågorna med utgångspunkt i sociala situationer" handlar i grund och botten om relevans. Det är en observation att vi människor ofta upplever sociala samspel som särskilt relevanta. Samspel har stor emotionell betydelse, och starka känslor är viktiga för inlärningen. En psykolog i bekantskapskretsen påpekade att kunskaper och förmågor som förhindrar starka negativa emotioner är särskilt lätta att lära sig. Det är en starkare drivkraft än glädje och andra positiva emotioner.
Världsbild. Arbetssätten jag lär ut bygger på vissa antaganden om världen: att människor är välvilliga och potentiellt kompetenta, att organisationer liknar organiska komplexa system, osv. Om jag inte aktivt ser till att förmedla den världsbilden, och därtill hörande goda syften, så kommer själva kunskaperna och färdigheterna jag lär ut att hamna snett.
